Min mor brukar berätta för mig hur lätt det var att få mig frisk när jag var liten. Man bara bäddade ner mig och vips så vaknade jag frisk. Bara sådär.
I vuxen ålder har det också fungerat väldigt bra. Först och främst är jag väldigt sällan sjuk. Men när jag är det så brukar jag kunna sova bort eländet och vakna pigg och frisk 8-10 timmar senare. Bara sådär.
Men nu verkar det bestämt som om kroppen har glömt bort hur det nu var den brukade göra. Jag har sovit i fleeera nätter nu men är fortfarande sjuk. Jag har inte alls lust att hoppa upp ur sängen och sjunga en trudelutt. Jag känner inte alls för att gå en promenad i det vackra vädret. Och allt jag planerade att jag skulle göra när jag vaknade (typ åka på IKEA, hälsa på en kompis, städa) känns helt plötsligt väldigt avlägset.
Jag fattar ingenting. Jag brukar ju kunna planera in saker (typ åka på IKEA, hälsa på en kompis, städa) kvällen innan, trots att jag är sjuk, för jag vet ju att jag vaknar frisk.
Mamma! Jag vill reklamera min kropp. Den håller inte vad du lovade. Du får ta tillbaka den och rätta till felet. Det här måndagexemplaret vill jag inte befatta mig med.
Eller så kan du bara komma och stoppa om mig och bjuda mig på glass fast jag borstat tänderna.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar