Jag har hittat en genväg till jobbet. En delsträcka går över en järnväg där det sällan passerar några tåg. Synd, jag gillar tåg. Många barndomsminnen. Ljudet av de vassa stenarna som slår emot varandra när man går längs rälsen. Lukten av solvarma, intjärade balkar. Vinden som griper tag i håret när tågen dundrar förbi.
Min morgon börjar bra på grund av det bortglömda övergångsstället.
Men i morse var det någon som hade hittat min genväg. Närmare bestämt två grävmaskiner, två dumprar och en liten bulldozer. Rälsen hade de plockat bort och istället byggt en väg tvärs över. Jag kände inte igen mig. Hur länge hade jag sovit?
Jag tog sats och smet snabbt förbi mina bortforslade minnen. Liten som en myra kände jag mig när monstrerna dumpade tonvis med jord över det bortglömda övergångsstället.
Min morgon börjar i förvirring.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Fint skrivet sörru. Man får liksom en massa bilder i huvudet.
Skicka en kommentar