.det lömska lilla stycket som är min dotter

Ringde gjorde hon. Både igår och idag. Jag var snabb att beklaga mig. Jag är ju sjuk och dammsuger landet efter sympatier. Tyckte väl att det inte var mer än rätt att hon också skulle tycka synd om sin ömma moder. Vilken underbar känsla om dottern strök en på kinden och sa tröstande saker när man var sjuk. Ljuvligt.

Jag vet inte men någonstans blev det fel. Hon hade inte samma mål med samtalet. Hon lade på vibratorn på rösten, steg några tonlägen och sade med, för modern, hjärtskärande stämma.. "jag, saknar dig mamma" Mamman försöker med ännu mer darrig stämma förklara hur hon faktiskt är sjuk och inte vill smitta ner barnet med baciller. Dottern svarar "men, jag vill vara hos dig mamma". Mamman griper efter halmstrå. "Men ni kanske kan komma och hälsa på mig en liten stund i helgen då". Mammans hjärta är vidöppen och blöder kraftigt. Dottern byter tillbaka till sin normala, något lillgammla röst. "Nej, mamma, då kommer du att hosta baciller på mig" och så fortsätter hon "hej då mamma" och lägger på.

Kvar på golvet ligger mamman och försöker samla ihop slamsorna av det misshandlade hjärtat.