Om jag inte är jag, vem är jag då?
Vem är det jag försöker vara?
Och vad har hon som inte jag har?
Om jag nu har nåt?
Vem jag än är.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
8 kommentarer:
börja med att byta ut första jaget till hon, så kanske du sen nån gång kan/vill börja nysta. lite skeptisk till det är jag dock.
Maybe she's just pieces of me you've never seen well
– Tori Amos - Tear in your hand
Lyssna gärna på hela det albumet "Little Earthquakes". Det finns många frågor att fundera på.
Man försöker väl vara den man vill vara...men man är alltid den man är ... det går kanske inte alltid hand i hand... men det är bra!
Du är du. Om inte det räcker så kan det ju vara. Ibland är det inte den som blir "bortvald" som är problemet. Det är den som väljer som det är fel på...
Ja, vänner! Man måste vara rätt modig för att vara den man är. Finns ju rätt stor risk att man såras. Spelar man teater så drabbar kritiken bara karaktären man spelar. Det kan man stöta ifrån sig. Sen finns det en annan finness.... Man behöver inte heller ta tag i sina egna problem, ni vet.... de där som skrämmer skiten ur en. Man kan lugnt fokusera på andras problem. De som inte gör så ont.
Bra sagt. Det får mig att börja fundera. Tänk om man (jag) själv spelar teater utan att riktigt märka det själv? Ossch, här får man (jag) vara försiktigt så att man (jag) inte tappar fotfästet.
Problemet är väl, att det inte går att vara någon annan än den man faktiskt är. Tro det eller ej.
Och dessutom är det inte så farligt att bli sårad. I värsta fall dör man, och hur farligt är det på en skala? Nej just det, det är det vanligaste slutet för en människa. Helt normalt alltså.....
bra start
Skicka en kommentar