.steg 21 - ett barns medicin

Plötsligt kommer gråten. Från ingenstans dyker den upp och sätter kroppen i förtvivlade skakningar. Dottern vaknar av ljudet och hennes små fötters snabba trummande mot golvet får mamman att gråta ännu mer. Med yrvakna stora ögon och rufsigt hår frågar hon sin mamma vem som gjort henne så ledsen. Mamman kan inte svara. Hon har inget svar, hon har bara trötthet. Trötthet att vara en mamma med ansvar. En mamma som måste jobba, städa, laga mat, ta hand om sin dotter. En mamma som helt enkelt inte orkar skratta sig egenom vardagen.

Dottern förstår. Mamman ska gå och lägga sig igen, tycker hon. Så det är vad mamman gör. Men gråten får ny styrka och river i mammans kropp. Återigen finns flickan vid hennes sida. Hon har ingen brådska när hon kryper upp i sägen och frågar med den lenaste stämma vad som hände. Mamman torkar bort de sista tårarna.

Under det värmande täcket förklarar mamman för sin dotter varför tårar kommer. I mammans ögon finns smärtan, i dotterns kärleken. Och dottern snubblar på sina ord när hon öser kärlek över mamman. Mamman ska vara hemma idag och se på Dumbo, bubblar dottern. Det är så tokigt när elefanten är på molnet. Tycker du inte det mamma?

Dottern har rätt. Idag ska mamman vara hemma. Kanske se en film.