Om jag inte är jag, vem är jag då?
Vem är det jag försöker vara?
Och vad har hon som inte jag har?
Om jag nu har nåt?
Vem jag än är.
torsdag 31 januari 2008
.förvirrad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggande bloggare och andra...
-
-
How to Trust your Intuition when You’re Making a Decision - When you are alone for days or weeks at a time, you eventually become drawn to people. Talking to randos is the norm. I’ll never forget the conversation wi...4 år sedan
-
Matthew Ward - Fade to white - Vi måste prata om Matthew. Bilden är inte ett montage utan den där frisyren har burits på riktigt och det är vår plikt att aldrig glömma. Det är ett myste...
5 år sedan -
Följ med, om du vill. - Så här är det: den här bloggen har nog spelat ut sin roll för mig. Det märks ju om inte annat på hur länge sedan det var jag skrev något här. Men samtidigt...6 år sedan
-
Burdusa män och ceasarsallad med mango - Inte riktigt min kväll. Ostädat på hotellrummet när jag landat och checkat in på hotellet på Arlanda. Fick faktiskt ringa och klaga vilket inte är min grej...6 år sedan
-
Terrordåd - Stan avstängd. Terrordåd vid Åhlens. Jag ska till Värmdö, så jag går från jobbet till Slussen, och tar bussen därifrån. Så får det bli. Terrordåd .... skul...7 år sedan
-
Tjejer med kjol kan inget om bildelar! Eller? - Fördomar. Dina och mina. Stora och små. De sitter där. Blinkar till när du minst anar det. Du tror att du minsann inte är fördomsfull. Åååånä, inte jag! ...
7 år sedan -
Konsten att bli förstådd - Oavsett vad du vill åstadkomma så underlättar det om din omgivning fattar vad det handlar om. Det finns nämligen gott om folk som inte fattar någonting. ...8 år sedan
-
-
-
Tid? - Det är det där med tiden, den som påstås gå. Eller i somliga kulturer sägs komma till oss. Tiden som används som kontroll eller muta, som praktisk samordna...11 år sedan
-
Utan att darra på rösten - Ja alltså, vi bestämde oss för att skippa julskiten. Alltså allt som har med stress att göra. Och bara hitta på sånt vi själva gillar. Så det blev ingen van...
11 år sedan -
-
Hej alla ni som letar efter mig - Måndagen den 9 april 2012 startade jag min nya, egna domän. Jag är alltså inte längre kvar på Bloggfamiljen as from that date. HÄR hittar ni mig. Sprid bud...12 år sedan
-
6 månader kvar... - 25e februari 2012 går mannen och jag fram i kyrkan och säger ja till varandra. Här kommer jag nu skriva av mig om min nervositet, bröllopsform, tårar, pla...
12 år sedan -
Bloggen är död...Länge leve bloggen! - Av någon obskyr och dunkel anledning har tekniken på Blogspot börjat jäklas med mig. Detta gör mig förbannad. Därför tar jag nu farväl av denna blogg men b...13 år sedan
-
Snipp snapp snut - Jag har lärt känna människor jag annars aldrig skulle ha träffat. Det är det bästa med att ha bloggat. Och så har jag lärt känna Howdy Sailor. På gott och ...13 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Bloggande vänner och andra...
-
Den gillar Argentina!11 år sedan
-
Har du en hare i ditt liv?11 år sedan
-
-
Kamin12 år sedan
-
Tystnad13 år sedan
-
-
-
-
Koll!
8 kommentarer:
börja med att byta ut första jaget till hon, så kanske du sen nån gång kan/vill börja nysta. lite skeptisk till det är jag dock.
Maybe she's just pieces of me you've never seen well
– Tori Amos - Tear in your hand
Lyssna gärna på hela det albumet "Little Earthquakes". Det finns många frågor att fundera på.
Man försöker väl vara den man vill vara...men man är alltid den man är ... det går kanske inte alltid hand i hand... men det är bra!
Du är du. Om inte det räcker så kan det ju vara. Ibland är det inte den som blir "bortvald" som är problemet. Det är den som väljer som det är fel på...
Ja, vänner! Man måste vara rätt modig för att vara den man är. Finns ju rätt stor risk att man såras. Spelar man teater så drabbar kritiken bara karaktären man spelar. Det kan man stöta ifrån sig. Sen finns det en annan finness.... Man behöver inte heller ta tag i sina egna problem, ni vet.... de där som skrämmer skiten ur en. Man kan lugnt fokusera på andras problem. De som inte gör så ont.
Bra sagt. Det får mig att börja fundera. Tänk om man (jag) själv spelar teater utan att riktigt märka det själv? Ossch, här får man (jag) vara försiktigt så att man (jag) inte tappar fotfästet.
Problemet är väl, att det inte går att vara någon annan än den man faktiskt är. Tro det eller ej.
Och dessutom är det inte så farligt att bli sårad. I värsta fall dör man, och hur farligt är det på en skala? Nej just det, det är det vanligaste slutet för en människa. Helt normalt alltså.....
bra start
Skicka en kommentar