När jag var liten lekte jag och min syskon mycket med lego. Vi hade en stor back fylld med bitar ialla färger och former. Vi kunde bygga hela städer. Samhällen. Det var bara att dyka ner i backen och hitta de perfekta bitarna. Vi skapade.
Jag saknar det.
Nu är allt färdigbyggt och jag tycker inte att bitarna nödvändigtvis passar ihop. Jag skulle ha kombinerat dem lite annorlunda. Valt fler färger? Mindre bitar? Udda bitar?
På sjunde dagen skapade Comvidare.......
.....ingenting.
söndag 6 januari 2008
.comvidares skapelseberättelse
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nej just det
den sjunde dagen vilar man sörru.
nä nu kan jag inte vara tyst längre...
menar du att du har byggt klart?? då är det ju bara att lägga sig ner o dö då? INGENTING är klart förren man står o knackar på porten och vill komma in till dom andra änglarna, du kan byta färger på vilka bitar somhellst, bygga om helt efter en ny och EGEN plan, att låna från andra går också om det verkligen passa i livet UTAN genvägar jessica.........
för övrigt fick jag ett hemskt högt fultal.. hahaha.. kram
Krille! Inte ska du vara tyst inte. Du har så mycket att säga. Inte ska jag vara tyst heller. Inte ska jag lägga mig ner och dö. Inte då. Men visst undrar jag ibland varför jag inte kan ta lite där, och lite här och vips.... Så har jag en "jessicas special". Bara det godaste gott!
*slickar mig om munnen och går efter ett paket glass*
Ja alltså, tänker på min svetsning och smedkunskap. Jag värmde och bankade, formade och bankade igen. Svetsade ihop varenda liten skarv på rören tills jag tyckte skapelsen var färdig. Tjugofjorton böjar och svängar och sen var allt färdigt,, trodde jag. Det sprutade vatten överallt! Och jag hade inte ens trycksatt skapelsen. Jahapp, på´n igen liksom. Ibland höll jag på att avlida över att inget fungerade, det blev aldrig tätt. Men så fick man lite flyt så där bara..
Skicka en kommentar