Att vara bland bekanta och inte ägna en minut åt att lyssna på varandra dammsuger upp all min energi. Varför pratar vi inte med varandra om sånt som är viktigt för oss?
Säger: "Är det bra med dig".......tänker: "om jag frågar detta låter jag intresserad"
Säger: "Ja, jättebra"......tänker: "jag och min sambo grälar och jag är rädd"
Kan vi inte istället ge varandra näring genom att se varandra? Dela varandras bördor? Krama den som behöver det?
Jag vill inte vara på ytan.
Jag vill dyka. Trots att jag måste hålla för näsan.
söndag 20 januari 2008
.ytligt på ytan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag gillar också att vara i undervattensläge!
jag tröttnar också fort på att sitta i den trista båten, jag vill vara hos fiskarna och svanen som just doppade ner huvudet. Jag gillar sjöjungfrur och snabba krabbor, elektriska ålar och krokodiler. Nån gång då och då går jag dock upp till ytan och hämtar andan.
blup blupp
De två vanligaste sociala fobierna:
närrädsla och sorgskräck.
Skicka en kommentar