Frågade en kollega om det inte var hans uppgift att krama mig om jag hade en dålig dag. Det var det inte. Mäh. Vems är det då? Det finns ingen som väntar på mig när jag kommer hem. Min familj bor låååångt borta. Jag är singel. Det sämsta av tre världar.
Jag ringer en vän som jag vet har kramar i överflöd......
fan....jobbade....
Ringer flickvännen.....moahaha
fan....svarade inte...
ringer flickvännens granne....hm....det kanske är att ta i, även om jag är rätt desperat nu!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Jag skulle gärna krama dig frivilligt. För att jag tycker om dig. Men om du tar emot den kramen som om det vore min uppgift, min plikt.... nej då får det nog vara...
Kram!
Upptäckte det där med plikten själv. När jag frågade min kollega på det sättet som jag gjorde så fick jag ingen kram. Men sen när han fick bestämma själv så fick jag minsann en bamsekram trots allt.
Tack för din kram! Även om skärmen kändes lite kall mot min kind.... Du är inte kall, du är varm! Det vet jag ju!
Skicka en kommentar