I den öppna boken syns alla brister.
Och bristningar.
Men vill du ändå fortsätta läsa, så är det OK för mig
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Men vill du att jag ska fortsätta läsa?
Jag ser bristningarna, jag ser hålen och ravinerna. Det är ju jag som ska fylla dom och göra dig hel igen. Vet du inte det? Jag passar ju in där helt perfekt, flyter in och fyller ut. Jag blir också hel. Vi hör ju ihop dummer.
Det är ju jag. Känner du inte igen mig? Missa mig inte nu.
Tack Micke för att du ser mig. Du är en god människa. En bra vän. Det är allt.
Skicka en kommentar