Jag är en vän av msn. Man kan få rätt mycket sagt. En aldrig sinande ström av ord som bollas fram och tillbaka. Ibland skrattar jag högt. Ibland gråter jag.
Men ibland är min vänskap inte digital. Det är när jag inte hör om vännen skrattar eller gråter. Nu kom ettorna och nollorna i fel ljus. Min vän hade ont. Min ironi lät som masslakt i vännens öron. Min uppmuntran kom ut som skadeglädje. Mina kramar kändes som strypgrepp.
Min vän. Förlåt mig.
Nu hör jag.
Om jag får.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar