LIVET OCH LITE TILL

måndag 28 januari 2008

.bröllop i bloggformat

Tidig morgon i tung blöt snö. Stress och oro i kroppen. Pratar av mig. Hittar vänner att samåka med. Vilar mig. Åker långt. Ser älg. I återvändgränd pekar tandlös gubbe ut vägen. Hans plirande små ögon fängslar chauffören. Dåliga vinterdäck gör att bilen hamnar på sniskan, 100 meter från stugan. Stugan värmer trötta kroppar och frusna händer. Bastun och vinet värmer det som finns kvar att värma.

Hittar lyckliga barn. Hittar nog alla lyckliga. Den blivande bruden lyser mot snön. Den blivande brudgummen ger kramar av kärlek. I backen står vi. Kroppen har längtat efter snö och njuter av att omfamnas av det kalla vita. Öronen njuter av ljudet från ett par skidor. Benen jobbar villigt vidare. Paus. Känner allvaret när förberedelser görs. Systrarna oroar sig. Det släpper vid middagen. Alla lyckliga är där. Och fler kommer. Ingen vill sova, men alla måste.

Vaknar i overkligheten. Syster ska gifta sig. Mycket att göra. Sången skrämmer. Räcker inte till. Systrarna ilar. Bror sprider lugn. Välkommen. Såpbubblor till barnen. Fladdrande lågor får ögon och klänning att glittra. Äkta kärlek får ögon att tåras. Sången är vacker, men som i en dimma. Nervositeten släpper. Lillflickan somnar stående. Kramar av värme. Systrarna samlar sig. Bror sprider lugn. Borden dukade. Bära eller brista. Får klapp på axeln. Hittar en följsam rytm, brudparets rytm. Det finns mycket att säga. Många har mycket att säga om kärlek. Man skrattar. Sjunger gör alla. Bruden sjunger mest. Hon kan. Alla vet det brudgummen vet. Bruden är oändligt vacker. Här finns ärligheten och öppenheten. Systrarna låter känslan rinna ner i kroppen. Man trivs. Maten och vinet stämmer in i lovsången. Avec. Trubaduren lurar kroppen att dansa och munnen att sjunga. Brudparet luras mest. Bror hittar en ny puls. Mormor hittar den också. Många känner pulsen i kroppen. Natten går. Släden för den överväldigade bruden genom natten. Brudgummen ler hela vägen in i den virvlande snön.

Vaknar omgiven av kärlek. Trött. Men lycklig. Delar min känsla med de små. Ögon glittrar. Frukosten räcker länge. Många kommer. Kvällen upplevs igen. Oundvikligt tar det roliga slut. Resan hem är tyst. Åter hemma är tystnaden och tröttheten störst. Sömnen kommer långt innan minnena tagit slut.

7 kommentarer:

Steina sa...

Glad att läsa om det farliga bröllopet som blev så lyckligt!
Kramen!

Pseudonaja sa...

Ögonblick av lycka att bevara i hjärtat.

Micke sa...

Härligt skrivet. Där, mitt uppe i det hela skulle man finnas, det hade vart gott det.
Värme till dig.
Tjolahopp!

Anonym sa...

Brudgummens mormor 75 år sa att det var den roligaste festen hon varit på. Ja det stämmer!
Tack för att jag fick vara med och njuta av allt detta. Underbart.

Comvidare sa...

Steina: mängden farlighet i mitt liv är konstant. Känns det som ialla fall. Är det inte det ena så är det det andra!

Pseudonaja: Jag väntar på kort från bröllopet så att jag kan uppleva allt igen.

Micke: 58 st fick äran att vara mitt uppe i det. 2 st var mer mitt uppe i det än andra ;)

Anonym: Äldsta gästen var 91 år och yngsta 10 månader! Makalöst.

Anonym sa...

Hehe,
Kände ung. samma sak, förutom att jag inte hade en aning om vad som skulle hända...
Kul blogg, första jag orkat läsa, alla andra bara drar upp med en massa väldsomspännande skaer som liberationen av grönsaker eller nåt i den stilen. :P
Tack för "dansen" men det var nog mera dansande från din sida än min... Men kul iaf.
Ha det gött du.
/T

Anonym sa...

Jag skulle vilja påstå att "brudparet lurades bäst" ;-)

Hemma igen efter världens bästa 10 dagar! :-)