Jag har ett hemligt ställe bortom högrest kråkslott och runt knuten på en livsfarligt lutande lada. Första gången höll jag en vän i svansen för att inte svänga av för tidigt och hamna bland bleka blommor och trötta smultron istället. Men nu hittar jag själv. Jag vet var man kan plocka skinande blanka fjädrar som kittlar under näsan tills känslorna rinner ur ögonen, eller bubblar ur munnen i vackra melodier.
Men den här gången var fågeln vaksam - och jag ouppmärksam. Jag lyckades inte knipa en enda fjäderpenna. För korpsvarta fjädrar kan inte köpas för pengar, utan måste fångas i luften när de glider förbi.
Men jag köpte ett skinn från ett annat djur istället, ett vitt moln för huvud som behöver vila. För kanske är det just vila jag behöver. Känslorna kan komma sedan.
3 kommentarer:
Ja vila är ordet. Ullvila.
Undrar om det inte smög med ett litet dun i lammskinnet ändå....
Å herregud så vacker du skriver...
Jag ska kolla ikväll om det gömmer sig någon glänsande svart i det vita fluffet. För det är sannerligen inte omöjligt.
Och tack andra Anonym för kommentaren. Det är sådana som ger kraft att skriva mer.
Skicka en kommentar