Svänger runt hörnet och hamnar mitt i en kvinnofälla. I synfälet finns en hustru och en make som samåkt till jobbet. Han lämnas av först, hon ska vidare. Scenen som spelas upp är mannen som kliver ur förarsätet, hon som kommer från passagerarsidan, går runt bilen och tråcklar sig ner bakom ratten.
Puss och kram älskling, ha en bra dag på jobbet!
Och jag undrar varför inte hon satt i förarstolen hela vägen.
måndag 12 april 2010
.kärringstil i en bil
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Knapsu.
En manlig kursare till mig gjorde praktik i Tornedalen. En dag skulle han göra en bilresa med en som jobbade där. Hon var kvinna och Vägrade köra då han ju hade körkort. Fastän hon visste vart de skulle.
Han tyckte det var en absurd situation, men det var hennes, och kulturens, ord som gällde.
När jag och min man är ute och åker kör han, det får jag medge. Men ska jag droppa av honom någonstans (vilket händer ytterst sällan) så kör jag från början.
Åker vi långt så stickar jag. Det kan jag inte göra om jag kör.
För mig är det en ansträngning att köra, det är det inte för honom. Fine.
Såklart att inte din man tycker att det är en ansträngning (längre) att köra. Det krävs rätt många mil i baken för att bilkörningen ska hamna i ryggraden. Han över nog mer helt enkelt.
Han kan nog inte sticka heller på grund av bristande rutin.
jag vill veta varför pappan i familjen alltid kör.. (Raymond & Maria)
Skicka en kommentar