Ni har nog sett mig i reklamen på TV. Jag är den där söta kolan innanför det där prassliga pappret, vilka gubbar gillar att suga på. I fredags stod jag och frestade i ett hörn av en lokal full av livlighet och fylld med alla sorters människor.
Men det var bara gubbarna som vände sig om när de passerade mig. En man, vars sockerbegär han uppenbarligen försökte tukta, vände sig om inte bara en, utan tre gånger innan sugen blev för starkt och han var tvungen att be om en dans.
Jag lade armbågarna mot hans bringa för att inte tungan skulle komma åt min hals. Resten av kvällen tittade han med lång suktande blick efter fler smakbitar av det där söta och lena. Nu får det vara nog, sa jag på slutet av kvällen när han ville slingra sina armar runt mig i något han försökte maskera som avskedshälsning.
5 kommentarer:
Är de inte romrussin som brukar vara i hörnen... ;-P
/
Gosigboy
Ja, romrussinen var det man petade bort från glassen och ut på kanten på tallrikarna från barndomen. Vad skulle man göra när den glassen var den enda som fanns i frysen? Mamma och pappa hade konstig smak, så tänkte jag då. Själv åt jag romrussinglass igår på finaste restaurangen.
Jag är vuxen nu.
;-)
/
Gosigboy
Vart var det dans? Måste ha missat nåt väsentligt. Jag får väl sikta in mig på nästa danstillfälle istället. En sak vet jag iaf. Det ska visst vara dans i dagarna tre till sommaren i H-sand å då ska jag banne mig vara där.
/Hson
Det är dans överallt. Hela tiden. Fast ibland får man åka ett stenkast bort, dvs 12 mil eller så.
Dansbandshelgen i Härnösand lär nog jag också stödja.
Skicka en kommentar