Ibland pratar vi. Om det som är svårt att sätta ord på. Om det som känns, men står ostadigt.
För var lutar man bokstäverna som bildar orden längtan och saknad?
Hur städar man bort oro så att det bara finns ro kvar?
Och när jag vaknar en morgon, inte så långt från nu, och hittar jag älskar dig i sängen, ska jag då låta dem ligga där tills du kommer för att krypa ner bland de bokstäver som tillhör dig?
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Glöm aldrig att dödsångest alltid är bättre än livsångest ...
Om du nånsin undrar vilket som är mitt favoritinlägg av dina alla? Så är detta svaret!
Underbart.
Skicka en kommentar