.en helt vanlig söndag

På en helt vanlig söndag låter jag Disney vara barnvakt så länge som det bara är möjligt. Men även det har sin begränsning. När jag hör dotterns snabba fötter så spänner jag magmusklerna för jag vet att det är precis där hon kommer att landa med sina sylvassa knän. Har jag inte ögonen öppna så tjatar hon antingen hål i det tunna skinnet eller så bänder hon upp dem. Har jag riktigt tur så fryser hon och vill värma sina kalla tår mot min kropp.

Frukosten är lång. Min tekopp tar aldrig slut. Dottern äter mindre än Paris Hilton.

Efter en tjockpannkakslunch så tar vi skogsvägen upp till museet. E ramlar i snön flera gånger. Med vilje. Jag springer bakom och jagar. Utställningarna är nervkittlande för en ljudrädd femåring. Det finns ingen logik i varifrån ljudet kommer. Omvärlden blir större. Men dansen är spännande att titta på, även om E hade önskat någon som sjöng också. Modern dans är gränsfall, även för en mamma som vansinnigt gärna vill förstå det konstiga som sägs vara så vackert.

Försöker betala för fikat med kortet. Det går inte. Vad är det för datum idag? 8:e, det måste tamigfan vara rekord. Blir till att stuva om mellan kontona igen. Mina miljoner poäng i FEK känns verkligen som om de kom till nytta.

Dottern hittar vänner och är plötsligt inte längre rädd för oväsen. Faktum är att all blyghet är försvunnen. Hon guidar tre pensionärer runt på museet, medan jag fyller på min tekopp än en gång.

Hemma igen tumlar maskinen tvätten och dottern tumlar runt med plastdjur i badet.

En helt vanlig söndag.