.still going strong

De kramar som förr fick revbenen att knaka är idag dunlätta. Kroppen är inte längre björnstark och stegen inte lika målmedvetna. Men skägget river än.

Min morfar är 92 år. Varje dag sätter han sig vid datorn och skriver på sina memoarer. Det korta minnet har för länge sedan virvlat iväg, men minnen från den björnstarka tiden glittar i annars så trötta ögon.

Dr Dolittle kallade man honom. Han kunde prata med djuren. Kunde tolka deras kroppsspråk. Grisar, kor, får och kalkoner.

Den långa och ståtliga kvinnan, som är min mormor, räcker över en dammig bok till min dotter. Samma minnen, en generation senare.

"Vaknade. Åt lite hö. Två strån som fanns kvar. Tittade på Majros. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Tittade på Örsvart. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Regnar ute. Blev mjölkad."

Ur en kos dagbok, av Beppe Wolgers