LIVET OCH LITE TILL

måndag 30 mars 2009

.en veckas samlade gråt

Smultrondoften landade mot min kind för ett kort ögonblick igår. Veckan hade inte tagit slut, men min famn hamnade ändå framför henne och hon vek ihop långa sprattliga ben för att få plats i den. Två steg senare var hon borta.

Och med ytterligare två steg så var hon tillbaka igen med ögon fyllda av smärta. En veckas saknad rann ut genom klarblå ögon medan munnen letade anledningar till varför tårarna kom.

Hon förstod inte. Och det spelade ingen roll. Jag la hennes små händer till ro och flyttade på lockar som ville fastna i ansiktet. Och jag väntade.

Mitt i ett andetag av darrande läppar fick benen liv igen och sprang iväg.



Det jag kan ge henne - är allt hon behöver.


1 kommentar:

linda sa...

så fint så himla fint skrivet.