.men fråga mig inte om längtan

Snälla fråga mig vad jag tänker på. Fråga mig så att jag får berätta hur han klättrar över min mur, lägger huvudet aningens på sned, och lyssnar med genuint intresse till något fullständigt ovidkommande som jag pratar om bara för tiden ska stanna.

Fråga mig så att jag får berätta hur mjukt ögonfransarna böjer sig och hur varje enskild blinkning får mig att glömma vem jag är och avundsjukt önska att jag var en ögonfrans med enda uppdrag att smeka de varma ögonen.

Och fråga mig så att jag får berätta att det i hans skratt bor en förtrollning som gör att jag ständigt jagar det som väcker den, och att skrattet som kommer efter blygsamheten har den vackraste klangen.


Men fråga mig inte om längtan.


Fråga mig inte så att jag måste berätta var i kroppen det gör ont när han, med en djup suck och sänkt huvud, vänder sig om och går till den plats där jag inte når honom.