.säg inte att jag inte varnade dig

Plötsligt fanns sorg i mitt bröst. Från ingenstans kom den. Jag skruvade oroligt på mig för att den inte skulle få ett bra grepp. Men den nöp tag i mitt skinn och sade mig att där tänkte den sitta. Vare sig jag ville eller inte.

Sorg nyper inte särskilt hårt. Det svider mest. Men när omtanke dyker upp så känner sorg sig hotad och nyper i panik av all sin kraft. Själv motar jag undan omtanke för att inte tårarna som hårda nypor tvingar fram, opassande ska blöta ner mitt kontor, och förvånade kollegor på köpet.

Jag vet vad sorg tänker. Det du älskar har jag ställt utom räckhåll. Men du får lukta, säger sorg. Faktum är att du får använda alla dina sinnen, det är bara det att jag bestämmer när. Och får du smak för det goda så har du bara dig själv att skylla. Säg inte att jag inte varnade dig.