Klappeti-klappeti låter det när jag går bort mot toaletterna. Bakom lås och bom gör jag den invanda rörelsen mot byxornas gylf.
Men se där! Gylfen var redan öppen.
Vän av ordningen ställer sig naturligtvis genast frågan hur länge den har varit det....
Inte sen fikat väl?
Och hemska tanke! Tänk om gylfen var öppen när kollegan gav mig en kram. Det kunde ju ha slutat illa. Saker kunde ju ha slunkit in.
Är det sånt som går under betäckningen (höhö, smaka på det ordvalet) "olycksfall i arbetet"?
Men se där! Gylfen var redan öppen.
Vän av ordningen ställer sig naturligtvis genast frågan hur länge den har varit det....
Inte sen fikat väl?
Och hemska tanke! Tänk om gylfen var öppen när kollegan gav mig en kram. Det kunde ju ha slutat illa. Saker kunde ju ha slunkit in.
Är det sånt som går under betäckningen (höhö, smaka på det ordvalet) "olycksfall i arbetet"?
Nåja, jag är ialla fall i gott sällskap!
2 kommentarer:
Tja, ibland måste man dela med av sig själv ;)
Det var kanske ditt undermedvetna som bjöd in till dopp. hihi
Skicka en kommentar