Det blev en lång fikapaus. Vi kom in på ett ämne där vi inte riktigt har samma uppfattning. Vi i det här faller är jag och två män som jag gissar är i närheten av 60-strecket. Diskussionen gällde Blondinbella och övergreppet hon råkade ut för på en nattklubb i Italien. Deras ståndpunkt var att hon var naiv. Min var att det var själva fan att inte en ung tjej kan gå var hon vill. Sånt är livet, svarade de, vi kan inte förändra världen. Och så brummade de om att hon bara var mediekåt.
Jag kan tänka mig att deras incitament att förändra världen inte är så stort. Har man det bäst i världen så har man. Som ung tjej har man inte riktigt samma självklara plats i samhället. Ens röst väger inte riktigt lika tungt. Mitt brandtal var långt, men tyngdpunkt på patos.
Då bytte de ämne och började prata om svältande barn i Sydamerika.
Fegt!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
7 kommentarer:
När man avfärdar en kvinna som blivit offer för ett övergrepp med att hon skulle ha klätt sig "anständigt", inte ha druckit sig full eller inte hängt med någon hem, så inte bara vrider man klockan tillbaka flera decennier. Man pissar också på idén om människors lika värde.
Detta görs 2008 av advokater i domstolar, av företrädare för olika "intresseorganisationer", av journalister och tyvärr även av bloggare.
Usch och fy!
Tråkigt indeed. Men vi ska icke förledas att tro att detta är något som hör till en svunnen tid och att vi halkar tillbaka dit ibland. De här värderingarna lärs ut idag, i vår tid, i vårt samhälle, till våra barn. Av oss.
Så på dem bara och låt oss inte glömma att vända samma patos till oss själva och leva det.
De märkliga hände sedan. Männen i fråga klistrade på sammetsrösten nästa gång de passerade mitt kontor. Frågade om jag ville följa med på lunch, småskojades och log.
Vad var det om?
Var de obekväma med att jag hade sagt min åsikt? Var de oroliga att (lilla) jag var ledsen? Tyckte de att de var så pinsamt att de måste låtsas som om ingenting hänt? Vad?
De kanske skämdes? De hade fått en stund att fundera på vad de egentligen luftat för åsikter, och ångrade sig?
Dom gillar dig helt enkelt. Och är rädda för att du ska sluta titta på dem med dina vackra ögon, att du ska sluta svassa din snygga kropp kring deras skrivbord - att de ska bli tvingade att inse, att de är långt bortom alla möjligheter till att bli inbjudna till din mjuka famn.... därför ler de, smörar de och svansar.
Det är bara att utnyttja. De får ju skylla sig själva....
Haha! Välkommen tillbaka Steina! Jag har saknat dig mycket.
Jag ska slicka i mig uppmärksamheten jag får. Du har rätt, de får skylla sig själva! Hihi.
Haha! Välkommen tillbaka Steina! Jag har saknat dig mycket.
Jag ska slicka i mig uppmärksamheten jag får. Du har rätt, de får skylla sig själva! Hihi.
Skicka en kommentar