Mellan ris och pasta hör jag dottern nynna en liten melodi. Det låter som Aerosmiths låt "Walk this way", men det kan väl inte stämma heller? Men när jag börjar sjunga texten så hakar hon på.
Det är först när hon berättar att myggorna i zebrafilmen brukar sjunga den som jag lyckas räta ut kroppen som fastnat i ett enda stort frågetecken.
Come walk this way E....
LIVET OCH LITE TILL
söndag 31 augusti 2008
.walk this way
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar