.dejtingsajter och rävspelet bakom

Jag har länge hängt på Spray Date. Där kan man faktiskt, hör och häpna, kommunicera med varandra utan att betala. Nackdelen är att agnarna inte skiljs från vetet (gör nu inga freudianska analyser av att jag pratar om säd..). Här finns dem som inte ens en mamma kan älska och ett par, enstaka guldkorn. Men vad är det man säger om nålen?

Testade därför Match.com ett tag. Där fick jag betala. Men bara de som själv hade betalat kunde svara på mina välformulerade (läs:flirtiga) mail. Och det framgår såklart inte vilka som hade betalat eller inte. Som att prata med en vägg och hoppas att nån står på andra sidan och lyssnar. Det gjorde det inte.

Nu testar jag E.kontakt. Då får man tre dagar gratis. På 20 minuter hade jag fått 15 mail! Mammas pojke var också här såg jag. Liksom killarna med alias som "Mr_big18" och "desperado" Men jag hittade rätt snart ett par stycken med alias som inte tydde på hjärnskador från födseln. Eller ja, de hittade mig. Så är det ju i den här världen. Killarna jagar. Rätt bokstavligen ibland. ...men kom till sak någon gång då!.... ...ja, ja, jag gör mitt bästa....

Så fem minuter innan mina gratisdagar går ut kommer en flirt från en kille som är sådjävlasnyggattmanbaravilldö. Så om jag vill flirta tillbaka så måste jag alltså betala 249 kr. Det gör jag (men av andra anledningar som jag ber att få återkomma till) och vips har killen tappat allt intresse för mig. Personalen på e.kontakt gör "high five" åt ännu en dum brud som faller för bred haka och farlig blick. Jag kan tänka mig att det finns ett par kvinnliga motsvarigheter också. Med långt blont hår, sensuell blick, smal midja och en lagom intetsägande profil.

Den där anledningen då? Tja, jag köpte helt enkelt en lott för 249 spänn.