Tänk vad skönt att inte behöva fatta beslut. Luta sig tillbaka och låta andra styra ens liv. Sen när allt går fel så kan man kasta ut armarna i luften och sucka uppgivet. Det var ju inte mitt fel!
Men det är klart. Det kostar att ge någon annan makten. Varje flykt från beslut urholkar sjävkänslan. Man gör det med livet som insats tillslut. Många gånger har jag fallit i den fällan. Försökt att skylla över min passivitet på någon annan. Det är lätt, så innerligt lätt.
Modig är den som tar ansvar. Säger att - "mina beslut de är mina".
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Jag brukar ofta stöta på kategorin människor som sitter vid makten och både tar sina och andras beslut och framför framgångarna som sina, men som låter någon annan få stå för både sina och andras misstag.
Skicka en kommentar