Första gången han kom hem till mig så hade han med sig en egen tallrik och egen sked (i trä!) som han definitivt ville äta från. Sen insisterade han på att dricka vatten ur en urdiskad sirapsflaska. En annan gång ertappade vi honom i köket med att äta rester av älgköttet som han sagt att han inte åt. I helgen ägnade han en timme att leta efter en karta han sen inte använde. Och klädstilen ska vi inte prata om.
Men det är allt detta som gör honom unik. Han är speciell till 100%. Man kan inte annat än att beundra en människa som väljer att vara den han är. Han är genuin, rakt igenom.
Om man ställer "massproducerad" intill "unik" så är det ett lätt val. Men varför så många väljer fel?
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Man behöver inte vara "udda" för att vara unik.
Och vad är "fel" val?
Vem bestämmer vad som är rätt eller fel?
Jag känner mig unik för att jag är jag men jag känner mig inte udda.
Jag är såklart också unik, men har svårt att acceptera det liksom så många andra. Vi ägnar alldeles för mycket tid att göra oss så lite unika som vi bara kan. Att vara unik innebär att man måste vara stark. Mycket stark. Jag är inte det...än.
Så udda och unik är kanske samma sak. Vi anväder bara udda i en negativ, kanske avundsjuk, betydelse.
Skicka en kommentar