Det har varit lite så och så med den där avlastningen som jag blivit lovad. Hon fick för mycket uppgifter på sin ordinarie arbetsplats att det inte fanns något över för oss. Så när jag behövde henne som mest, så rycktes hon undan. Där någonstans tappade jag suget lite. Men jag blev snabbt lovad att en annan tjej skulle komma upp istället. Men det går inte att introducera nån när man aldrig är stilla själv. Så det fick vänta tills stormen lagt sig. Träffade henne i igår. Gick igenom vad jag behövde hjälp med. Gick igenom vad hon var bra på och ville göra. Perfekt, 3o% till mig. Känner att det kommer nog att ordna sig ändå.
Idag får jag höra att en annan tjej ska komma upp istället. Vafals! Nu kan men inte tappa suget, nu kan man bara skratta hysteriskt. Jag gillar snabba beslut, men det här är ju löjligt! Men sen kommer ett besked till. 30% tjejen ska vara kvar, och den nya ska vara hos oss på heltid. Börjar så fort som möjligt. Så nu har jag två anställda under mig. Bara sådär. Känner att det kommer nog att ordna sig ändå.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Det blir aldrig som man har tänkt sig. Det blir alltid bättre än man tänkt sig. Ha ha, hysterisk optimist ska man nog va, om man orkar, det blir roligare så. Och alltid retar det nån.
Skicka en kommentar