Jag vet att det är så. Man får energi av att slösa energi. Det har fungerat förut. Många gånger. Men det är inte lätt att börja om. Det är inte lätt att samla kraften. Bara jag kommer ut och rör på mig så kommer jag att få mer ork. Det kanske räcker med en halvtimmes promenad på lunchen. I kväll kan jag bestämma mig att jag definitivt ska ta en promenad. Men i morgon, när jag fått i mig, den alltid så oinspirerande, matlådan så kommer jag att ha hundra ursäkter till varför jag inte ska gå ut. I dag hade jag t.ex fel skor. Och så var jag tvungen att jobba. Jag lider alltid av akut tidsbrist, men det ska väl rimligtvis inte drabba mig. Hinner jag inte med så får vi väl anställa mer folk. Eller?
Så i morgon ska jag ta tillbaka min lunch och ägna mig åt mitt välmående. Jag lovar. På heder och samvete. Om inte telefonen ringer precis innan jag ska gå, eller nån student vill ha en påskrift, eller ett protokoll som måste skrivas, eller en dator som har hängt sig, eller.....
Mission impossible. Eller?
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Jag förstår precis hur du menar, jag har precis lika svårt att slita mig för att äta, eller göra något för min egen skull när det är som värst.
Men...din lunch är din. Om du envisas med att du ska jobba bort den så se till att ta betalt för det. För i slutändan så är det ändå du som får betala mest. Med hur du mår.
Saxat ur ÖA. "det är tio år sedan vi vaknade upp en morgon och inte hade något särskilt att göra. Hur har det blivit så ?"
Jodå det gäller även mig, varför måste varenda dag vara intecknad med aktiviteter? Tänk på budordet som börjar - tänk på vilodagen så att.... Det borde väl ge energi för kommande vecka
mamma
Jag har alltid svårt att prioritera raster under dagen. Men jag kanske blir bättre på det frammöver. När jag har lite mer mognad att luta mig tillbaka på.
Skicka en kommentar