Vaknade i morse med en längtan. En saknad. Jag ville känna känslan av ett par läppar mot mina. Känna hur kärlek, omtanke och uppskattning förs över till mig genom en varm andedräkt och mjuka, fuktiga läppar. Jag menar inte en kyss som vill mer, utan en kyss som lever för stunden. En kyss som bekräftar. En osjälvisk kyss. En kärleksfull kyss.
LIVET OCH LITE TILL
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oh my god. Svälj. Gulp.
Har du nån som du kan avvara eller? ;-)
Skicka en kommentar