Min frisyr har morgonstånd.
Ah, the irony!
Just i helgen har jag sett många hårda stammar skymta på avstånd. En armlängd bort, men flera kilometer dit. För antingen stod de planterade på annans mark, eller så var de av fel sort. Jag spanar nämligen efter stabila pjäser med rötter djupt förankrade i trygghet och som hämtar näring från annan jord än den jag står på.
De är ganska sällsynta just den sorten.
Tyvärr.
2 kommentarer:
Den där sortens träd ser inte ut som man tror. Dom växer ofta tillsammans med mindre rotfasta stammar som lånar deras jord. Jag tror man måste vara beredd att ta exemplar som inte ser så snygga ut i brösthöjd. Där har de nämligen fått trängas med skugggivande och näringskrävande artfränder.
Lite längre upp i kronan brukar det däremot vara riktigt snygga grenar, lagom för att bygga sitt rede eller bara klättra i om man gillar sånt. Utsikten från toppen av sådana träd är magnifik!
Lycka till!
Tack. Det där tyckte jag om att läsa.
Skicka en kommentar