Igår förvandlades ett tjog intelligenta, vältaliga och spontana människor till stammande guldfiskar. Det var en kamera som strålade sönder hjärnorna. En efter en gick vi in i ett rum och utsattes för vidriga övergrepp. Och för att göra saken ännu värre så tvingades vi genomleva allt igen med ökad styrka inför hela personalgruppen.
Jag var kanske den som var längst ifrån att svimma.
Men det var bara marginellt mycket bättre eftersom ingen förstod vad jag sa med min extremt norrländska dialekt. En dialekt jag aldrig haft tidigare. Den bara dök upp från ingenstans. Bara sådär! För i mina öron har jag då aldrig hört det förut.
Det slutade med att vi fick texta min intervju.
4 kommentarer:
Men människa, vad har du för jobb?
Ja, det kan man fråga sig. Mediaträning kallas det vi utsattes för och går ut på att man ska öva sig i att framföra ett budskap. Men jösses var kameror gör folk nervösa.
Tack för ett slemlösande skratt!
Det jobbiga med att stå framför kamera är ju att de ställer somliga frågor före, innan de drar igång. Och sen kommer det andra frågor i skarpt läge.
Fast träning kan nog vara bra.
Man kan ju säga som en av våra största idrottsmän en gång sa "Det lönch int förklara för dem som int begrip"
/Hson74
Skicka en kommentar