.gift i blodet?

Först låtsas jag att jag också drömmer om att bli gift. Men sen kommer jag ihåg att jag har egna tankar som inte alls tycker det låter särskilt spännande. Gift! Jag har haft relationer med gifta män och refererat till dem som mitt gift. Det är vad ordet betyder för mig. Något som kryper innanför skinnet och förpestar mitt förstånd. En kommentar om vad giftermålet uppenbarligen betydde för dessa män är öppet mål, tycker ni inte?!

Men relationen vill jag gärna ha. Det känner jag. Det rinner i mina ådror i en blandning av misstänksamhet och längtan. Jag vet vad jag har. Och jag vet alltför väl vad jag inte vill ha. Men vad är det då som finns bortom mig? Eller nära mig för all del, för jag vet faktiskt inte vad jag ska titta efter. Jag vet inte vad den andra halvan ska komplettera med. Jag vet inte vad som skulle få mig att lyfta blicken och släppa taget.

Så tills vidare rycker jag på axlarna och konstaterar att det där som andra säger sig ha, inte är något som kommer att landa framför mina fötter. Inte nu. Inte än. Inte på det sättet. Och det finns säkert anledningar till det.

Och faktiskt, det känns inte alls lika tungt över bröstet längre, nu när jag ryckt på axlarna.