Gud så skönt att fräsa ifrån. Gjorde det i morse. Till mannen som har den dåliga vanan att vara ett svin ibland. En egoistisk skitstövel. Anledningen att jag inte bitit ifrån tidigare är nog att jag inte tordats. Vi jobbar trots allt ihop. Så effekten har blivit att jag kokat inombords. Men utsidan är oklanderlig.
Nu var det tvärtom.
Utsidan kokade.
Han betedde sig som en barnunge. Jag bara gapade.
Tog upp det igen vid lunchen. Sa att jag inte accepterade hans attityd (läs=barnsliga, egoistiska, spydiga, aggressiva). Vad pratade jag om? Han hade inte varit arg.
Ingen insikt där inte. Vuxna karl.
Men otroligt skön känsla. Att sätta ner foten. Trodde att jag skulle vricka den omedelbart. Men konstigt nog blev den bara starkare.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Det som definierar en individ, vare sig det är på den lilla skalan eller på den globala, är tre egenskaper:
För det första måste individen vara en sammanhängande enhet, själva ordet individ betyder odelbar. En individ måste alltså vara något som inte går att dela utan att väsentliga värden går förlorade.
För det andra måste individen ha egna specifika kännetecken, det vill säga vi skall kunna skilja en individ från en annan. Av detta följer också att begreppet individ bara är meningsfullt om det finns något utanför individen – till exempel andra individer. En individ måste alltså kunna relateras till, och skiljas från, sin omgivning.
För det tredje måste en individ kunna agera självständigt utifrån egna önskningar, avsikter eller preferenser.
Två individer med tydliga kännetecken och unika åsiker. Problemet är bara att dessa individer är varandras motsatser.
Att ha tydliga ståndpunkter är en sak, men att vara en tjurskalle är en annan. Då tappar individen sitt sammanhang.
Skicka en kommentar