Den är redan här, den där dagen när jag blir ett år äldre. Vips låter det och man märker inte av det, ens om man anstränger sig det mesta man kan.
Helst skulle jag vilja sätta mig bekvämt i fåtöljen och konstatera att mitt liv är precis där jag vill att det ska vara. Där jag drömde för fem-tio år sedan att det skulle vara. Det mina barnsligaste fantasier kvittrat om.
Men såklart kommer jag inte ihåg ett smack. Av drömmar. Om förhoppningar. Från svindlade tankar.
Och fylla år är inte så jäkla roligt när man någonstans har en känsla av att man borde ha mer av allt. Mer kärlek, större bostad, bättre jobb, finare man (öh, i mitt fall kanske jag ska börja med en man) och fler barn.
De där förbannade, vidriga, avskyvärda avundsjuka blickarna som jag lägger här och var får fäste en kväll som denna. En helt vanligt sommarnatt, men som betyder ett år till för mig.
Ett år till av vad?
Tja, jag vet inte.
Ibland kan jag vara bubblande stolt över den resa jag gjort, den människa jag hittat under detta år. Så mycket starkare. Så mycket mer sann - mot mig själv. Och jag låter människor tycka om mig, inte alla, men några få, och det är för mig en nyhet. (Och när jag säger "mig" så menar jag inte bilden av mig utan den som är jag med skit under naglarna, trötta tankar och sarkastiska kommentarer. Ni vet - den osminkade versionen av mig. Brrr.)
Men resan har kostat otroligt mycket. Jag har tappat en identitet som jag i 34 år klamrat mig fast vid. Min bekantskapskrets har justerats, dvs förminskats. Jag har aldrig varit längre ifrån en relation än jag är nu (men samtidigt aldrig så nära...men det är ett helt annat ämne). Jag är inte på långa vägar lika glad och inte alls sugen på att resa land och rike i jakt på äventyr längre.
Lever alla andra sin dröm?
Skulle inte tro det. (och varför envisas jag med att bry mig?!?!)
Men är mitt liv tillräckligt nära där jag vill vara?
Tja, jag vet inte.
Om inte så är det väl bara jag som kan ordna till det, eller hur?! (=väldigt jobbig insikt)
Så grattis på födelsedagen!
Öh, tack?!
7 kommentarer:
Jättekram till dig!
Du förvaltar det fint tycker jag... livet alltså... och de funderingar du sitter med är vad jag önskade att min mamma hade reflekterat över istället för att vid snart 70 sitta i samma trista, uppoffrande, självutplånande situation som när jag var i din dotters ålder. Omständigheter som inte alltid blir som man tänkt, drömmar man inte kommer ihåg riktigt och förlorad perfektion. Men fy fan vad levande och härligt, ett levande liv och en mamma som visar sin dotter något som inte går att lära ut i teorin. Integritet, tålamod och en osviklig kärlek till självet. All is well!
Grattis på födelsedagen!
Vad händer när man är i sin dröm?
Måste man gå omkring och vara lycklig hela dagarna då? Hur länge då?
L, så fint du skriver. Jag blir alldeles "bölig" på ögat.
Och tack Ebba och Cecilia för gratulationerna.
Jag tror Cecilia, att lever man sant och i sin dröm så är man inte skratt-lycklig utan tillfreds-lycklig. Förstår du vad jag menar?
Ja L skrev allt jag ville säga! (Fast jag inte visste om det)
Du är fin! (och vi ses ikväll!)
Som någon klok sa: Att bli ett år äldre är inte så illa om man betänker alternativet. :-)
Grattis på födelsedagen!
Tack!
Skicka en kommentar