Man kan inte annat än le. Hur självcentrerad kan man vara, utan att det är brottsligt? Återigen står jag där och blir fullständigt ignorerad. Trots att han kröp nära bara några timmar tidigare.
Då hade han ögonen på mig.
Sen hade han aldrig ögonen på mig.
Men det är klart. Jag har ingen lust att vifta med palmer där han går. Och ställa mig på alla fyra så att han kan klättra upp och få bättre utsikt. Nej, vill han åma sig i rampljuset så gör han det bäst utan mig. Jag är inte så bra på att umgås med egocentriska personer.
Så tack för dansen som aldrig blev av.
3 kommentarer:
Bra! Well done - well thought!
Bra skrivet, och bra agerat, det börjar ta sig igen. Som du märker så läser jag det du skriver. Det vill jag inte vara utan. Ha en bra kväll. :-)
Jag ska passa på att tacka för dansen som blev av.
Hoppas att det blir fler...
/Hson74
Skicka en kommentar