Den lilla handen åker upp och ner i chipspåsen i en enda lång rörelse tills hela påsen är slut. Hon är fullständigt galen i chips. Dill och gräslök.
Hennes kompis fick också en liten påse. Men hon har bara tagit fem skivor.
Och det vill hon visa för mammorna. Bara fem små chipsbitar. Men i samma ögonblick som hon tittar ner i påsen så hörs ett vrål. VRÅÅÅÅL!!
Min dotter har av bara farten ätit upp kompisens påse också. I en enda lång svepande rörelse.
Jamenalltså, är man chipsgalning så är man.
2 kommentarer:
och vad gör en mamma då? Köper ny påse till kompisen eller???
Man låter gråten ta slut och förklarar sedan att ibland så blir det bara så fel.
Sen lovade jag en kompensation. Valfri kompensation. Det blev sockervadd som fastnade i ansiktet.
Underbara barn det där två förövrigt. När E grät (i ett annat ärende lite tidigare) så tröstade kompisen, och när kompisen grät så la E huvudet på sned om bad så hemskt mycket om ursäkt.
Alldeles nyss bråkade de. Men tog sedan varandra i händerna och sa förlåt. Gulligt.
Skicka en kommentar