Coop. Söndag kväll. På hyllorna ligger några övergivna påsar bröd. Ett par bläddrade exemplar av kvällstidningarna ligger i ett ställ. Längs gångarna rör sig några hålögda kunder. Trötta och stressade.
Själv har jag letat mig bort till kyldisken på jakt efter frukost.
Plötsligt skriker högtalaren ut att butiken stängs. Ljudet av lamporna som släcks överröstar kvinnans röst. Det blir med ens kolsvart i det kalla rum där jag befinner mig. Väntar ett par ögonblick på att ögonen ska vänja sig vid mörkret. Jag kan inte lämna butiken tomhänt. Börjar scanna hyllorna efter den ekologiska filen. Känner hur adrenalitet börja pumpa i blodet när jag till min fasa ser hur svarta gardiner börjar glida ner över varorna. Än har jag inte hittat min frukost. Paniken växer när jag springer längs disken. Snart är det försent. De svarta gardinerna börjar närma sig golvet. Jag kastar mig frammåt, gör en kullerbytta och avslutar med att glida den sista metern. Min hand tar ett fast grepp om filen och sekunden efter är varorna borta.
Jag trycker filen hårt mot mitt bröst och trevar mig bort mot kassan.
Det var nära ögat!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
3 kommentarer:
hi hi hi Indiana Jessica, tack för ett gott skratt.
Vardagen! Den bjuder på den allra bästa dramatiken.
HA, mycket kan hända vid stänging på en affär. trist nog så har jag inte varit med och gjort det än /MRX
Skicka en kommentar