Det är klart att det märks när man plötsligt slutar äta en medicin som man krampaktigt knaprat varje morgon i snart ett år nu. Frågade min läkare för ett halvår sedan hur länge jag skulle behöva medicineras. Svaret förbryllade mig. Hon sa nämligen att när jag inte längre kom ihåg att ta tabletten varje morgon så hade jag inget behov längre.
Och precis så gick det till. En morgon glömde jag helt enkelt bort. Och ett par dagar senare hände samma sak. Och oron uteblev. Jag mådde ändå bra.
Jag har vetat att mina känslor bedövats på grund av medicinen. Det har liksom varit tanken. Att mina tankar ska få vila. Nu när allt kommer tillbaka är det rent av komiskt. Jag har bubblat hela dagen och har fantiserat om sex ungefär 100 gånger.
Så nu är mitt problem inte att jag är deppig, utan att jag är kåt!
Te? Nån!
Uppdaterat: Det gick över. Det finns inget som dämpar humöret så bra som lite motgång.
En stark grogg? Nån!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
visst är det underbart och fantastiskt med denna berg och dalbana!? så länge man inte blir åksjuk.
Skicka en kommentar