Allt föll, men du står kvar. Nu, en svart skugga med armar som griper.
Du fick välja. Och valde att ingenting hänt. Att din svarta skugga var en dröm. Men jag vet ju. Jag är vuxen nu. Du finns.
Arvet är rädsla och skam. Arvet är den svarta skuggans spår. Spår som smutsar ner de som ännu inte tror på odjur under sängen. Smutsar ner drömmar om framtiden.
Tala inte om livet med mig. Tala om svarta skuggor.
Nåt annat vill jag inte höra, ditt äckel.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Det är nog det enda som fungerar - att prata om verkligheten. Sådan den är och har varit. Om man vill mötas alltså.
Omtumlande! Du vet att dina vänner finns här om du vill prata...eller gråta mot en axel. Stor kram!
Kärleken och omtanken från mina vänner känns i hela mitt hjärta. Stäcker jag ut handen, finns det alltid någon där som tar emot den. Lutar jag mitt trötta huvud, finns det alltid en axel som bär. Faller det en tår, så finns genast en vän som tröstar.
Tack!
Skicka en kommentar