Jaha, då var man på gamla jobbet och kramade och lyckönskade. Inte lätt att står i skymundan när man varit mer än lovligt engagerad 75% av deras studietid. Men nu är man en föredetting. Uppenbarligen.
Om jag ska erkänna att jag är bitter så skulle jag säga att jag var besviken att jag först och främst fick bjuda in mig själv på evenemangen. Sen att jag inte fick vara med och dela ut betygen, stör mig också. Och att jag inte ens blev medbjuden på nån av studenternas aktiviteter får mig att morra ilsket. Jag menar, till och med personer som bara jobbat i ett halvår blev medbjudna.
En oönskad föredetting, det är vad man är.
Tur att det fanns ett antal studenter (och personal) som tyckte om mig. Tycker man om mig så gör man tydligen det med besked! Puss på er!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
3 kommentarer:
hmmm tokstollar!
självklart skulle du fått stå där också så mycket som du gjort för hela utbildningen.
Puss på dig!
ja det blev ju helt galet det där! Jag fattade inte hur dt gick till? Men jag ber i alla fall om ursäkt för hur det blev... Förlåt... Och du ska ju veta att du är sååååå otroligt saknad!!!! Kom tillbaka! Snälla?
Hade inte du Nemi funnits kvar, så hade jag trott att jag var totalt galen. Som om jag bara drömt att jag jobbat där.
Och du, jag vill inte komma tillbaka så du får byta till mitt jobb..... ;)
Skicka en kommentar