Jag har hittat en trasig pjäs som jag beundrar.
Jag ser att mönstret på pjäsen är rikt på färger och att detaljrikedomen tycks oändlig.
Men det är inte det som påverkar mig mest.
Mina ögon har fastnat vid sprickan som löper genom stengodset.
Med trevande fingrar känner jag på dess struktur. Låter den påverka mig.
Spickan som delar det perfekta.
Sprickan som ger liv åt det döda.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Godmorgon och tack för den fina.
Nu fick jag lite inspiration, inte så tokigt.
Skicka en kommentar