Jo, vi försökte också hänga med i firandet igår. Bänkade oss framför TVn när det fortfarande bara pratades om hur det skulle bli. Vi torkade tårar, klappade händerna i förtjusning åt vackra klänningar och glittrande diadem och försökte att inte blanda ihop kungligheterna mer än de själva lyckats göra. Allt hänger ihop, som kommentatorerna upprepade så fort de kom åt.
Hela dagen försvann. Och nästen hela kvällen också. Men vid förrätten var vi tvungna att erkänna oss besegrade. Inte en minut till med rysch, pysch och kindpussar. Huvudet skrek av nåd. Så av åkte mysbyxor och huvtröjor. Pizzaresterna bars ut i köket. Och kroppen somnade av utmattning redan innan ögonen hunnit stängas.
Kungligt värre!
I var mans hem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar