Tre rådjur gjorde mig sällskap en stund på min löprunda. De sprang ett femtiotal meter framför mig. Stannade. Väntade in mig. Studsade vidare. Stannade och iaktog mig medan jag sprang förbi. De stod 20 meter från mig och spetsade öronen när jag pratade lite med dem. Släppte mig inte med blicken förrän jag försvunnit tillbaka in i skogen.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Underbart! Jessica, ett med naturen.
Skicka en kommentar