I min frånvaro hade jag valts som representant till ett möte som visade sig vara årets stora gubbträff. När jag svepte med blicken över salen så det ut som en enda stor grå matta av svintohår, med enstaka hårlösa fläckar.
Mitt i allt detta blev en av gubbarna min hjälte. Han pratade om att kvinnor inte togs på lika stort allvar. Refererade till en löpsedel i lokaltidningen där det stod "Kvinna kan bli landshövding". Han fick såklart inte rätt reaktion utan han fick förtydliga att om en man var aktuell för posten så skulle det knappast stå "Man kan bli landshövding". De få kvinnorna i församlingen skrattade högst.
Men inte blev styrelseposterna jämt fördelade för det.
Trodde ni det?
Ha!
De pratade om nytänkande, men det enda som hände var att ordinarie gubbige ledamot valdes till gråhårig ersättare och gråhårige ersättaren valdes till gubbige ordinarie. Nytt och fräscht liksom.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
4 kommentarer:
Undra hur din nya hjälte röstade? Fanns det några alternativ till de grå gubbarna? En styrelse brukar ju vara nominerad redan innan såna möten... om ingen har nya fräscha förslag på sittande möte förstås... ;-)
Du är inte dum du! Såklart hade de förberett gubbdominansen genom att bara föreslå sig själva. Mest komiskt blev det när en något yngre gubbe nominerade sin vän till justeringsperson och vännen kontrade med att nominera tillbaka.
Sött...bah. Så är det med gubbföreningar. Hur kom det sig att du blev nominerad in i en sån? Varför ansåg de att du skulle platsa där?
Den församling jag representerade är faktiskt lite mer frammåt. De ville väl att vår representation skulle spegla den verklighet som alla andra (utom gråhåriga gubbar) lever i.
Skicka en kommentar