Är jag helt lurad? Eller sjunger Lill-Babs med tonsäker stämma? Varje gång jag ha oturen att höra henne, så vill mitt skinn ta fem minuter. Öronen vill muras igen med papier-maché. Ögonen vänder sig inåt i ren förskräckelse (nåt för talng 2008 kanske?).
Det tar en bra stund att lugna mina organ efter en sån chockartad upplevelse.
Annat är det med skolade artister. Jag känner nån som känner sådana. Var på konsert/ovanligt 50-årskalas idag. Kom på mig själv med att bestämma vilka artister jag vill ha på min begravning. Lill-Babs ligger bra till. De som inte gråter för att jag dött, lär gråta pga Lill-Babs plågsamt raspiga stämma.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
3 kommentarer:
På min begravning vill jag ha sån däringa New Orleans band som spelar glad musik och så ett irländskt folkmusikband och mycket Guiness å Wiskey. Och alla ska vara jätteglada för att dom känt mig.
Lill-Babs sjunger inte rent. Men hon är nog rätt glad av sig.
Somliga som sjöng under konserten i kväll har ju varit med på talang...
Efter femtio år av liv kan man vara nöjd att få känna såna typer som de där musikaliska sorterna....
Gillade att du var där!
Och tackar mycket för träden!
Gillade att vara där. Håll dig i liv till jag fyller 50, för då ska du vara min "musikaliska sort"
Skicka en kommentar