Jag har lärt mig ett nytt ord. De flesta har använt ordet flitigt dagligen, men jag har trott att om jag använder det ordet så blir mottagaren i fråga besviken. På mig.
Nu har jag börjat smyga in ordet i samtal med personer jag litar på. Personer som inte skulle försvinna bara för att jag sa "nej". Och tänka sig, de står kvar. Faktum är att de älskar mig mer för att jag säger just "nej". (Med ett undantag.......de vill nog inte att jag ska svara nekade på frågan om jag älskar dem tillbaka)
Nej, nu har jag inte tid med er längre. Jag ska gå ut och säga "nej".
NEJ!
......
(Tillägg ett par timmar senare)
Jag sa nej och vips fick jag barnvaktsituationen löst. Nu kan jag ge mig ut i spåret som jag ville. Otippat!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Nej men vad bra.
Nej jag är inte imponerad av att du ska ut i spåret, nej inte alls. Nej det sporrar inte mig nåt, nej då. Nej nu ska jag sluta.
Nej då!
Skicka en kommentar