.hur är det Comvidare?

Kollegan uppmärksammar att jag ser nere ut. Frågar. Först säger jag "bara bra", men han tror inte på mig eftersom jag inte lyckas pressa fram ett avslappnat leende.

Nej, det är inte bra.

Gråten sitter där i halsen och gör det svårt för mig att svälja.

Men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Är det för att jag just fick en jobbig arbetsuppgift på min hals? Är det för att jag saknar E? Är det för att jag förlorat en vän?

Kanske.

Då föll polletten ner. Anledningen till att detta påverkar mig så starkt är för att jag börjat trappa ner på medicinen. Men det är ok känner jag. Den här gången skvalpar inte mina tankarna om döden runt i min pöl av tårar. Gråt om du vill, Comvidare. Det är OK. Tårar kan man torka bort.