Lite titt som tätt ringer gamlingar hem till mig, fast de inte hade tänkt det. De vill komma till nån pensionärsförening tror jag.
Gammal darrig stämma: Har du kommit tillbaka nu Anna-Stina?
Jag: Öh, nu tror jag att du ringt fel
Gammal förvånad stämma: Va?
Jag: Du har kommit till Xxxxx Xxxxx
Gammal sur stämma: Vaddå. Förtjänar jag inte?
Jag: Nej, hem till mig, till Xxxx Xxxx
Gammal förrvirrad stämma: Hur kan det komma sig?
Efter diskussion som tycks vara förd på två helt olika språk så kommer vi fram till att den sista tvåan ska vara en sjua. De är ju rätt lika de där siffrorna om man är gammal.
LIVET OCH LITE TILL
onsdag 21 maj 2008
.hur kan det komma sig!?
Mitt i vardagen hos Comvidare kl. 5/21/2008
Mer vardagsrealism hittas här: förvirringen, vardagen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
När de ringer fel hem till mig så undrar dom om dom kommit till begravningsfirman. Detta hände även när jag bodde hemma hos föräldrarna.
Ska jag starta en ny firma?
Skicka en kommentar