.en tionde?

Vad har vi för inställning till kollekt nuförtiden? En tionde är det väl ingen som ger längre. Så, hur mycket av mina tillgångar är jag då beredd att dela med mig av? Varför kan inte jag avvara en tiondel av det välstånd jag unnar mig? Eller som Angelina Jolie en tredjedel (ok, inte till kyrkan men till bistånd)?

Ska jag fortsätta som jag gör och ge de stackars 8 skramlande mynten som jag hittar längst ner i min börs, till kollekten de få gånger jag går till kyrkan? Sist jag var i kyrkan kunde jag inte låta bli att se hur pesonen intill mig valde att ge en tjuga, trots att det fanns större valörer intill. En tjuga! Ertappade även mamma med den sedeln för ett tag sedan så jag vågar dra slutsatsen att det tyvärr är exakt hur mycket vi är villiga att ge. Jag, generande nog, en av dem.

Och detta i en miljö där traditionen är stark av att dela med sig!

Kyrkoavgiften då? Varje gång aftonbladet skriver om hur man kan spara tusenlappar så är det massflykt från kyrkan. Men de som väljer att gå ur kyrkan verkar inte ha några problem med att utnyttja resurserna. Som om de inte förstår att kyrkbyggnadernas underhåll, barnverksamheten eller prästernas löner finansieras med hjälp av kyrkoavgiften. Sånt vi räknar med skall finnas.

Så!

En tusenlapp i månaden, vad skulle det innabära för mig?
(att jag inte köper en ny jacka/nya skor/nya jeans varje månad)

Ett par hundra?
(att jag inte köper ytterligare en leksak till E)

En hundring?
(att jag tar med mig matlådan ett par gånger extra)

En tjuga?
(att jag inte köper den där chokladkaka)